I morse när man gick ut genom dörren var luften tung, gråsvart
och de stack i näsa och halsen när man andades.
Det luktade starkt av brandröken från Norrevångshallen.
Det var nästan lite kusligt...

Förstår att de finns dom som är ledsna över de som hänt.
Många har band till denna lokal på nåt sätt.
Alla minnen, urklipp, pokaler, fotografier och andra saker från klubbar
som inte går att ersätta som fanns på plats.

Varför gör man en sådan sak?
Hur är man funtad i hjärnan om man ha någon?

Även om jag inte har några direkta band till hallen eller nån av de andra
ställena som brandhärjats i stan så känns de ändå
lite vemodigt på nåt sätt.

Har ju trots allt bott här i 10 år så de e mitt hem lixom.